Lita på rosa??
Förbehandling till vänster, superpulver i mitten (skonsamt för bebisar) och själva tvättmedlet till höger.
Förebilder (inget för känsliga tittare)
Först förbehandling, sen en skopa pulver i facken och en boll med flytande i maskinen. Å så här blev resultatet:
Efter:
Njae... Lite bättre såklart men inte kritvitt!
Mycket bättre men man kan ändå ana fläcken där någonstans.
Nej usch!
Nu står det visserligen på förpackningarna att en del svåra fläckar kan behöva behandlas flera gånger. Men vem sjutton vill tvätta samma plagg flera gånger?? Tyvärr Vanish, jag är inte imponerad. Jag har några provpåsar kvar om det är nån som vill testa, kanske biter bättre på andra fläckar. Annars kan man ju alltid använda det som vanligt tvättmedel.
Vill du också bli en Buzzador? Klicka här för att läsa mer.
"Du du så vacker utan spackel..."
Bara man får några månaders vila från allt vad byggande heter, så hinner lusten och motivationen komma tillbaka. I veckan handlades spackel och tillbehör och igår var jag ut i garaget och började. Maken har nästan skrattat åt mig när jag bestämt hävdat att det skulle bli roligt att spackla och att jag var ivrig att sätta igång "Det är kanske kul 1 timme, men inte när det är 4 rum som ska spacklas!".
Jag har aldrig spacklat förut (eller jo, men bara såna där skruvhål som behöver sättas igen innan man tapetserar om) så jag kollade in lite filmer på youtube innan jag satte igång. Internet alltså, vad gjorde man innan internet fanns? Å hur fixade man ens något alls innan youtube kom? Där kan man ju verkligen hitta allt, från byggfilmer till stickbeskrivningar.
Väggen före:
Först på med plastremsa i skarvarna:
Klara, färdiga, spackla!
1:a varvet klart:
3 timmar hann jag med igår och då blev halva garaget spacklat. Å hör å häpna, det var faktiskt KUL :-)! Nu återstår att slipa, spackla igen och avsluta med att slipa. Så hoppas jag det räcker så. I värsta fall behövs det ett ytterligare lager spackel och slipning, det beror lite på hur noga jag är. Vi får se.
Leos Lekland
Såg i tidningen häromdagen att de gjorde reklam för leklandet. Jag funderar skarpt på att fixa barnvakt och åka dit själv och lattja, det är ju gratis ;-)!!
Det står ju faktiskt ingenstans att man måste ha ett barn med sig... ;-)
"Compactor"
Bor man trångt behöver man utnyttja det lilla utrymmet man har maximalt. Hittade såna där påsar på affären som man stoppar in sina prylar i och sen suger ur luften. De är verkligen kanoners! Kolla bara här:
Före:
Efter:
Läge för ny bil??
Jag vet inte riktigt, men det här känns inte direkt tipp topp!
Kanske är läge att börja fundera på den där nya bilen...
Jag älskar våren i norrland!
Mamma pratar om sol, frukost på verandan och klippa gräsmattan. Jag tittar ut och konstaterar att vi nog har några veckor kvar...
Visst är väl norrlands våren härlig!
Vändningen kom vid 6 veckor
Det började med en mardrömsfredag då hon skrek konstant fån 18:00- 03:15 och var helt otröstlig. Efter några timmars ihärdigt tjutande och huvudvärken infunnit sig hos mig, sprang jag runt i panik och febrilt letade efter öronproppar. Utan framgång. Visste att vi hade det ute i garaget men kunde inte lägga ner tösen då hon envist skulle bli buren och vaggad (utan framgång dock). Till slut somnade hon så äntligen av ren utmattning.
Sen den dagen är allt annorlunda. Det var som sista skriket innan vändningen (hoppas jag innerligt). Nu för tiden är allt som sagt som mycket bättre. Hon har börjat äta varannan timme på dagen och sover hela 8 timmar på natten. Guld! Helt fantastiskt att få en hel natts sömn. Även om det i och för sig inte var så jobbigt att gå upp och amma en gång på natten, men oavbruten sömn är ju såklart snäppet bättre.
På dagen är hon glad, skrattar, pratar lite smått och förstår varifrån ljudet kommer när man pratar med henne. Hon kan sitta i babysittern en halvtimme-timme och roa sig själv och kolla på djuren som hänger över. Nu har hon dessutom kommit på att djuren rör på sig när hon sparkar med benen :-). Hon börjar så smått bli en alldeles egen liten person och det är så jäklig häftigt att se och vara med om :-D
Jag - den mänskliga alven
Finns det nån likhet måntro :-)??
De första veckorna hade hon pappas näsa (de säger ju att bebisarna liknar pappa mest i början så han ska förstå att det är hans barn) och min mun. Nu vet jag inte riktigt vem hon liknar. Jo, ibland när hon gör vissa grimaser tycker jag mig på nåt vis se en bit av mig själv i henne. Otroligt skum känsla.
Väldigt tacksam att hon inte ärvt mina alv öron dock... ;-)
28% på 5 veckor
Det var som när min mamma och lillasyster var här på besök och lillskruttan satt hos syster yster. Så säger min lillasyster: "Är det dags för mat, ska du gå till mamma?" Å jag reagerade först inte, tänkte att hon menade vår mamma. Men så hajade jag till och förstod att hon menade mig. Väldigt märklig känsla...
Satt och tittade tillbaka på alla bilder vi tagit på tösen och förstår helt plötsligt vad maken menar med att hon blivit så stor och framförallt; så lång.
3 DAGAR:
35 DAGAR:
Herregud, hur mycket kan man växa på 5 veckor egentligen?? Räknade ut att hon ökat sin kroppsvikt med hela 28% på den här tiden, satan i gatan och jäklar var ska det här sluta ;-)??
Benlös krabba
"Påsk-stjärna"
Nappvägran...
...eller bara en jäkligt smart liten tös?
Jag är lite kluven i frågan om man ska ge barn napp eller inte. Det känns på ett sätt väldigt dumt att man skapar ett beroende till bebisen som man vet kommer bli ett h-vete att sluta med sen. Samtidigt är det grymt smidigt att kunna stoppa in nappen när bebisen behöver tröst, för i stort sett alla barn slutar ju skrika när nappen kommer in i munnen.
På BB här uppe är det "nappförbud" och rådet vi fick var att vänta minst 1 vecka så att amningen skulle bli ordentligt etablerad innan vi tog fram nappen. Jag hade väl som trott att tösen skulle älska nappen första gången hon fick den, men jag hade inte kunnat ha mer fel. Hon i princip hatar den! Maken tror vi väntade för länge; "Nu är det för sent, nu kommer hon aldrig ta den". Jag däremot, jag tror hon är för smart för den. Den är hård, kall, inte ett dugg mysig och inte blir man mätt av den heller. Vad är det då för vits att snutta på den??
Vi har försökt med alla möjliga typer av nappar; silikon, latex, MAM, Philips, med ring, utan ring, korta nappar, långa nappar 0-3 månader, 0-2 månader, raka nappar, uppåt-pekande och så det senaste inköpet NUK-nappar. Googlade att den sorten tog även de mest napp-hatande barnen. Tror ni vår tös gillade den? Nehejdå inte det. Har man tur och tålamod kan hon kanske suga nån minut eller så, men sen åker den ut med en väldans fart och munen knips igen. Mitt absolut sista, sista hopp står till en napp som heter Pigeon och som tydligen ALLA barn tar. Nu ska jag bara försöka lista ut var man kan beställa en sån, för här i byn har vi dem inte...
Silviakaka
Gillar man kärleksmums kommer man garanterat älska denna underbart, saftiga Silviakaka. Tips är att ha i något mer citronsaft för att få den lite syrligare, annars blev den perfekt! Å man bör vara väldigt gottesugen alternativt vänta besök när man gör kakan, för det blir mååååånga bitar :-)
Jag är visserligen en gottegris men jag väntar inte besök, så kanske försöker jag frysa in bitarna som blir över...
Liten kropp - stora bekymmer
"-Nämen hej kolik, vem f-n har bjudit in dig i vårt hem??"
Lillskruttan passerar 1 månads strecket idag och har sen en tid gått in i nån slags "varannan dags skrikande". De bra dagarna sover hon länge på morgonen, tycker om att ligga kvar i sängen och gosa med föräldrarna, ler när man byter blöja och skrattar när man tittar henne i ögonen och pratar.
De dåliga dagarna tjorvar hon, spänner hela kroppen så hon blir illröd i ansiktet, pruttar, skriker så underläppen darrar, vägrar ligga själv utan ska bäras konstant (å som om inte det räckte ska hon dessutom vaggas), äter mest hela tiden och däremellan ska hon "tröstsnutta" (hej bröstvårta, vad du ser annorlunda ut. så... trasig liksom").
Det är verkligen inte lätt att vara förälder ibland, man känner sig så hjälplös och otillräcklig när man inte kan trösta sin lilla skatt. Säkerligen är det inte lätt att vara liten heller när det gör så förbannat ont bara att försöka trycka ut en liten prutt. Små bekymmer blir stora i en liten kropp.
Det kan bara bli bättre och tarmarna vänjer sig mer och mer för varje dag. Under tiden håller vi tummarna för Semper och Minifom droppar. Med lite överdosering ser jag faktiskt ljuset i tunneln.
En bebis-blogg??
Det blir inte särskilt många inlägg här nuförtiden. Jag skulle kunna skylla på att lilltösen tar all min vakna tid i anspråk, men det kommer jag inte. Det är nåt som typ ALLA sa till mig innan hon tittade ut: "När du får barn kommer du inte hinna nåt. Du kommer vara glad om du hinner ta en dusch en gång i veckan". Va?? Jag tyckte redan då att det lät lite knasigt. Duscha en gång i veckan?? Hur jäkla sunkig kan man tillåta sig att bli? Nog kan man ta en dusch på 2 minuter även om bebisen inte är på humör? Man får väl helt enkelt låta den skrika de få minutrarna och strunta i hårinpackningen.
Nu är det snart 4 veckor sen vår skatt föddes och, hör och häpna, jag har duschat VARJE DAG sen dess! Jag har dessutom dammsugit (fler än en gång), tvättat och hängt X antal tvättmaskiner, varit på 2 arbetsintervjuer, hört av mig till vänner, handlat, börjat sticka på en Pippi-tröja och ja, allt annat man normalt gör i ett hem. Däremot ska jag inte sticka under stol med att jag numera får prioritera min tid annorlunda. Mitt liv idag är helt inrutat efter lillskruttans mat-tider. Allt jag gör planerar jag efter amningen. Jag hinner göra saker, men jag hinner inte göra ALLT jag vill.
Bloggen... Det är något jag vill. Däremot har jag ingen fantasi vad jag ska skriva. Dagarna just nu är inte så jätte spännande utan ser i princip likadana ut. Samtidigt på ett sätt så är de otroligt varierande, varje dag är det något nytt med lillfjärtan. Det är nog bara så att jag inte vill att bloggen ska vara en "bebis-blogg" där allt handlar om blöjbyten, nappar, amning, promenader, skrik, bajs, mm. mm. Bloggen ska vara varierande och mitt liv just nu är helt enkelt inte så varierande. Där har vi det :-)!
